Flottbroarna

I den vackra byn Österfors och i Gagnefs kyrkby finns två av de sista flottbroarna i landet. Den i Österfors är för fotgängare och cyklister medan bron i Kyrkbyn är öppen för biltrafik.

Namnet flottbro kommer av att broarna flyter på vattnet, på "flottar". De höjer och sänker sig med vattenståndet. Förr var detta ett vanligt sätt att bygga broar över Dalälven. Gagnefs kommun genomkorsas av två älvar, Österdalälven och Västerdalälven, och det har förstås präglat bygden på ett speciellt sätt. Vattnet gav möjligheter till fiske och kommunikationer och alla de större byarna i kommunen ligger utmed älvarna. Älvarna utgjorde också ett hinder då rörligheten mellan människor ökade och de behövde kunna transportera sig, sina djur och varor över vattnet. De första "fasta" förbindelserna över älvarna var färjor som från början roddes och senare drogs med rep. I en skattelängd från år 1561 nämns för första gången en färja i skrift. Under 1600-talet ersattes många färjor av flottbroar. Det är svårt att veta säkert när den första byggdes för det talas än om färja än om färjebro eller långbro. Från början var det flera färjor som man kopplade ihop tills man fick en förbindelse över hela älven. När man gick, eller körde häst och vagn över en bro, sjönk "flottarna" lite så man kunde bli blöt om fötterna. År 1659 nämndes för första gången tydligt att det fanns en flottbro i Djurås. Flottbroarna fanns förstås inte bara i Gagnef. I "Dagbok öfwer en resa genom Dalarna år 1757" av Abraham Hulphers sägs att det fanns 11 flottbroar över Dalälven.