På Städjan och Nipfjället trivs han som bäst. När utmanande höjdmetrar finns utanför dörren och det alltid är nära till varierad träning. Traillöparen Kalle Andersson flyttade till Idre för den unika naturen och möjligheterna Dalarna har att erbjuda.
Det var dags för en förändring. Kalle Andersson och hans familj ville röra på sig och löpare som han är var ett avgörande kriterium att det skulle finnas bra träningsmöjligheter. Familjen hade stuga i Fjätervålen, de hade kontakter i området och visste att Idre med omgivning levererade unik natur. Flyttlasset gick således norrut från Skövde.
– Det är så lättillgängligt att komma ut på fina stigar i Dalarna. De finns runt knuten för alla, oavsett var man bor. Det är aldrig långt att komma ut. Sen är löpningen varierad. Det finns alltifrån fina skogsstigar till kalfjäll och den variationen är unik i Dalarna. På kort avstånd kan du få allt.
Av förklarliga skäl springer han mest i trakterna kring den nya hemorten.
– Mitt favoritställe är Städjan och Nipfjället. Det är här jag samlar på mig alla mina höjdmeter. Men hela Dalarna är väldigt fint. Dessutom har det kommit många fina lopp i området som lockar folk, som fjällmaraton i Idre och Sälen och Mora Trail.
Han själv är involverad i arrangemanget kring Idre Fjällmaraton och efter förra årets succépremiär är han nu taggad på år två.
– Det var fantastiskt och alla var nöjda och glada. Ett fjällmaraton är speciellt på så sätt att man gör det på sin egen nivå och egen hastighet. Det är mer skonsamt, inte lika monotont och hårt som att springa på asfalt.
Att springa i fjällen är friare. Terrängen är mer varierad. Vyerna är maffigare, mer spektakulära. Den dramatiska naturen kräver också en viss respekt.
– Man är ute i naturen och måste tänka på att väder och vind styr betydligt mer. Är man ute i skogen och uppe på ett fjäll behöver man ha med sig en extra jacka. Vädret kan slå om snabbt. Det går inte att bara ge sig ut, utan respekt för naturen man är i. Sen ska man också tänka på att om man brukar springa en mil, motsvarar det kanske fem kilometer som trail. Samma distans tar längre tid. Det är viktigt att komma ihåg, så man inte tar sig vatten över huvudet.
Just det att ta sig vatten över huvudet och tro att det går att springa på samma sätt och i samma tempo ”som vanligt” är något Kalle Andersson ofta ser hos de som precis börjat springa trail.
– Det vanligaste felet är att man springer lite för fort. Börja hellre lite lugnt och gå när du blir trött, man behöver inte jaga tider eller hastigheter. Bara ut och njut av omgivningen. Man blir bättre och bättre för varje gång. Sen är det mycket mindre fokus på hastigheter i trail och bergslöpning.
Han själv har tidigare hållit på med multisport. Både sprungit, cyklat och paddlat. Löpningen var det som var roligast och på den vägen är det.
– Det har gradvis gått över till löpning, mest i fjäll och berg. Det är ju utmaningen i det som är rolig. Att man får alla höjdmeter och varierande terräng med stenar och kalfjäll och skog. Det är variationen i det. Det är utmanande och lite tuffare.
Kalles tre bästa platser att springa trail i Dalarna
1. Idre med Nipfjället och Städjan. Städjan är ett dramatiskt fjäll, brant och häftigt. Det sticker ut, med sin spets som står rakt upp.
2. Grövelsjön. Jättefint och hur mycket som helst att välja på. Det är enormt stort och där kan man få allt man vill.
3. Sälen. Jättefint att springa i. Verkligen lättillgängligt och inte så höga toppar. Det är bra ordnat och alla kan springa där.
