Emma Graaf från Ludvika tävlar i en av världens tuffaste konditionsidrotter, triathlon. Hon har vunnit SM, varit med i Svenska långdistanslandslaget och tävlat i internationella mästerskap. Cykelmomentet är hennes största utmaning, men efter ett par krascher, rumpskav och många timmar på sadeln känner hon sig mer hemma på cykeln. Här berättar hon om frihetskänslan, tävlingshjärnan och lyxen att ha cykling av världsklass utanför dörren.
Varför cyklar du?
– Jag älskar att cykla! Det är en sådan frihetskänsla och cykelsporten är något jag fastnat för mer och mer. Just nu tycker jag det är allra roligast att cykla mountainbike i skogen och på grusvägar. Vi bor utanför stan och har en mängd bra stigar utanför dörren så det är så enkelt att ge sig iväg på ett pass i naturen och njuta.
Hur står sig cyklingen gentemot de andra två triathlongrenarna simning och löpning?
– Cyklingen har alltid varit en liten akilleshäl och den gren jag introducerades till sist. Det har varit blod vid några krascher, svett, tårar och många timmar på cykelsadeln. Tillslut blev jag rätt bra på tempocyklingen och då blev det också väldigt mycket roligare.
Du kommer från ridning och konstsim, hur var omställningen till cykel?
– Det var annorlunda. Det finns inte många likheter mellan sporterna och det var slitigt i början, cykling kan vara rätt så monotont. Bara skavet i rumpan de första passen! Min räddning var att cykla med andra i grupp och börja med intervallträning, vilket jag tycker är jättekul. Och det där med skav vänjer man sig vid rätt snabbt.
Vad driver dig framåt?
– Jag älskar att träna och tävla. Det har jag alltid gjort. Träningen är grunden i mitt välmående och får jag inte träna mår jag heller inte bra. Sedan har jag en hjärna som går igång på tävling och att prestera. Att sätta mål och sedan jobba dit är väldigt viktigt för mig och jag ger mig alltid den på att nå mina mål.
Några favoriter på Dalarnas cykelkarta?
– Förra sommaren gjorde jag och min sambo Simon en rajd och testade cykelstigar. Här är Biking Dalarna helt outstanding. Det finns så mycket att upptäcka och lederna håller hög klass, de är bra märkta och det finns oftast något för alla. Vi har varit på Lugnet, i Rörbäcksnäs och Säfsen. Orsa Grönklitt och Idre Fjäll står på vår "to-do-list".
Några fler dalatips?
– Jag älskar utsiktsplatser och en favorit är att springa, cykla eller gå Kyrkstigen mellan Olsjön och Broby och även "sticket" upp till Låsbergets högsta topp. Så vackert! Från Saxdalen finns en mängd leder för löpning, cykling och vandring. En pärla!
Hur ser du på framtiden?
– Just nu är jag faktiskt ganska nöjd med den träning som blir av, jag har blivit lite bekväm efter både mammaledighet och pandemi. Men allra helst vill jag köra en stor Ironman-tävling utomlands igen. Frågan är bara när jag pallar ta tag i riktigt hård och strukturerad träning igen. Det är ju så kul att lattja i skogen!
