Ett luciatåg där lucian och tärnorna är klädda i färgglada folkdräkter.

Dalarnas Lussibrud – nyskapande luciatåg med gamla traditioner

Vad känner du till om gamla luciatraditioner i Dalarna? Vet du till exempel att den vitklädda Lucia är en ganska ny företeelse? I december har du möjlighet att ta del av ett helt unikt luciaframträdande när älskade adventsånger möter Dalarnas rika dräkttradition i ett nyskapande och färgsprakande luciatåg.


I fem konserter presenteras Dalarnas traditionella folkmusikskatt i ett nyskapande luciatåg, där alla deltagare är klädda i dräkt. Det blir en maffig upplevelse, berättar Anna-Karin Jobs Arnberg och Täpp Lars Arnesson som tillsammans med Johanna Runbäck står bakom Dalarnas Lussibrud.

Men hur uppstod idén och hur ser historien av luciafiranden i Dalarna egentligen ut? Täpp Lars berättar:

– För över 20 år sedan hittade jag en uppteckning som beskrev ett luciatåg i Malung på 1860-talet, så det började egentligen redan då. Jag anordnade ett luciatåg i Malungs kyrka, där deltagarna var klädda i dräkter som det såg ut 1860. 2004 gjorde jag även SVT:s luciamorgon med samma tema och sedan har jag gjort det någon gång då och då. Men så i vintras träffade jag Anna-Karin och Johanna och vi bestämde oss för att utöka luciatåget och få med fler socknar, så på den vägen är det. 

En brud med sina tärnor

Att luciatåget egentligen är ett brudfölje med brud och brudtärnor är nog inget som alla känner till. 

– Dagens vitklädda lucia är en ganska ny företeelse och sångerna vi sjunger idag är alla skrivna på 1900-talet. Men den gamla luciatraditionen innebar att man klädde sig som ett brudfölje, i de allra finaste kläder man hade för ett bröllop. Det fanns dock ingen brudgum, utan det var en lussebrud med sina brudtärnor. Det är ingen riktigt logik i det, men så var det, säger Lars.

– Men brudtraditionen har funnits på lite olika ställen och vid olika tillfällen. Det finns till exempel midsommarbrudtraditioner och påskbrudtraditioner. Att klä ut sig till brud och brudgum har något med fruktbarhet att göra, säger Anna-Karin Jobs Arnberg.

Lussifågel och ”luciner”

Luciatraditionen kom till Malung på 1800-talet, med de kringvandrande skinnare som gick över Sverige och Norge och sydde skinnkläder hemma hos folk. De kom då i kontakt med traditionen i Västsverige och tog med sig den hem. Men före 1860 såg högtiden i Dalarna ut på ett helt annat sätt.

– Innan 1860 trodde man att Lussi kunde vara en stor fågel som flög runt på lucianatten och hackade sönder kläder. Man pratade också om ”luciner” som har med Lucifer att göra, det var helt enkelt en farlig natt. En natt då man klädde ut sig och gick från gård till gård, klädda i fårskinn med pälsen utåt, ungefär som påskkärringar som nästan är det enda liknande som finns kvar idag. Lucia är ett sammelsurium av att skrämma onda makter och bejaka de goda, säger Lars och tillägger att traditionen kring Lucia har varierat starkt vid olika tider och platser genom åren.

Två närbilder av färgglada detaljer på folkdräkter från Dalarna.
Få platser i Sverige är så förknippade med sina folkdräkter som Dalarna. Bilden visar folkdräkter från Leksand och Mora. Dalarnas Lussibrud ger möjligheten att få se äldre dräkter i ett nytt och unikt sammanhang.

Dräktforskning över sockengränserna

Anna-Karin, Lars och Johanna har alla tidigare intresserat sig för äldre dräkter och brudtraditioner, men i arbetet med Dalarnas Lussibrud sker nu ett forskningsarbete som sträcker sig över sockengränserna och tidigare glömda traditioner i Dalarna lyfts fram.

– I Leksand och Mora har traditionen blivit bortglömd, så nu görs ett stort forskningsarbete för att se hur brudpigor såg ut på den tiden. Man tittar på uppteckningar, dalmålningar och dräkter och det blir på så sätt en ny grej som lyfts fram nu när vi gör lussebrudtåget tillsammans, säger Anna-Karin.

– I mitten och fram till slutet av 1800-talet var lucia en festhelg med hejdlöst supande och detta ville man stävja. Den gamla dräkten i Leksand var mer glitter och glamour, men det gillade inte sockenstyrelsen och prästen, så man kunde få böter om man klädde sig i den dräkten. Så nu visar vi något som inte har visats på många, många år, fyller Lars i.

Gamla visor i nya arrangemang

Alla som besöker konserterna kommer att känna igen sångerna, men det är med lokala varianter, berättar Anna-Karin och Lars. Solister, körsångare och spelmän tolkar den fängslande folkmusikskatten med koraler, visor och låtar – men upplevelsen blir delvis en annan tack vare nya arrangemang.

– Grop Mikael Sjögren och Maria Ähdel har gjort fina körarr för sopran, alt, tenor och bas. Det är visor från alla socknar som är med, alltså Floda, Malung, Mora, Leksand och Rättvik. Det blir både jul- och lussevisor och även något nyskrivet, säger Anna-Karin.

Kören består av ett 40-tal sångare och tio spelmän från de olika socknarna. Bland solisterna syns Sofia Sandén och Eva Rune, och bland spelmännen Matts Arnberg, Maria Sjögren och Täpp Jenny Nylander med flera.

– Det blir mer en upplevelse och musikal än konsert, med ett koncentrat av dalatradition och musik, där vi kliver över sockengränserna och gör det tillsammans, säger Lars.

Hoppas på hela Dalarnas Lussibrud

Anna-Karin och Lars hoppas att konserterna ska väcka nyfikenhet och kanske även slå hål på vissa föreställningar om hur saker ”ska” vara.

– Vi hoppas att vi får frågor och lyckas öka folks intresse när vi visar något som inte har visats tidigare. Förhoppningsvis blir det också ett återkommande arrangemang, där kanske fler socknar tycker att det är kul och vill haka på framöver? Vi har många kyrkor att fylla, avslutar Anna-Karin med ett skratt.

De fem konserterna äger rum 2–4 december 2022, i Floda, Malung, Mora, Rättvik och Leksands kyrkor.

Läs mer och boka Dalarnas Lussibrud