Sara Rönne: ”Jag vill ha mer snöskoter i mitt liv”

Frihetskänslan, kontrasterna och möjligheten att få kliva utanför sin comfort zone. Det är bara några av skälen till att Sara Rönne blev skoterbiten. När hon och kompisen Katta gasar iväg på sina skotrar är det inte mesta möjliga mil som gäller utan mesta möjliga upplevelse. Fast i vinter tar hon i och för sig skotern i stället för bilen när hon åker mot Särna.

Enligt marknadschefen och entreprenören Sara Rönne är den bästa skoteråkningen den med härligt sällskap och vintrigt väder. Ibland blir det en längre tur för att se saker, andra gånger ligger fokus på att lära sig nya skills – och ibland vill man bara åka till ett vindskydd och laga god mat. Viktigt är också känslan av frihet åkningen ger, vilket också är det som fick henne att fastna för skoteråkningen i första taget.

– För mig är kontrasterna viktiga. Att köra skoter i full fart på en välsladdad led under snötäckta tallar eller i gyllene solnedgång och sen stanna upp, slå av motorn och blicka upp mot den tysta stjärnhimlen är magiskt.

Gav sig själv en egen skoter

I Särna har hon hittat både frihetskänslan och kontrasterna. Här hälsar hon ofta på kompisen Katta och tillsammans ger de sig ut på skoteräventyr. De tar gärna sikte på Rösjöstugorna.

– Läget är fantastiskt vackert. Det finns ingen väg till stugorna, så man tar sig dit på skoter, skidor eller till och med hundspann. När vi kom fram skidade vi ut på fjället med riporna flygandes rakt framför oss. På kvällen stekte vi renskav, svamp och lök som vi gjorde wraps av och sen hängde vi framför elden i stugans kamin. Det är alltid riktigt mycket kvällsmys i sådana stugor.

Att hon blev skoterbiten var helt enkelt på grund av redan nämnda frihetskänsla. Hon testade tillsammans med några kompisar och sen var hon fast.

– Jag minns att jag högt sa för mig själv att jag vill ha mer snöskoter i mitt liv och ett halvår senare träffade jag en kille som kört skoter i hela sitt liv. Följande vinter köpte vi en snöskoter som vi delade på, men till förra vintern gav jag mig själv en egen maskin. Det är bästa sättet att faktiskt lära sig på!

Vy över fjället på vintern.

Rörsjöstugorna begravda i snömassor. — *Att besöka Rösjöstugorna är som att äntra en annan värld, långt bort från civilisation och moderniteter. Här väntar istället ostört lugn, stämningsfulla brasor och vida fjällvidder.*

Håller inte med om det grabbiga

Det här med att vara skoteråkande kvinna, hur tänker hon kring det?

– Det förvånar mig hur schysst och välkomnande jag upplevt skotervärlden. Jag kör en lössnömaskin och vill lära mig åka på samma sätt som killarna. Därför var det viktigt för mig att ha en egen skoter och att den dessutom är lättkörd.

Hon ser också skoteråkningen som ett sätt att kliva utanför sin comfort zone och våga mer i livet.

– Att köra snöskoter övar mig i mod. Det är kittlande och ger en enorm belöning när jag både vågar och lyckas med något jag inte trodde. Sen finns det vissa grabbiga grejer som jag inte alls håller med om, som att köra mesta möjliga mil per dag. Jag vill ha mesta möjliga upplevelse.

Tar skotern istället för bilen

I vinter siktar Sara på riktigt långa skoteräventyr.

– Jag vill åka till Gördalen och områdena kring Älvdalen. Dessutom har jag planer på en riktig långtur i den svenska fjällkedjan på runt 100–150 mil. Det blir vinterns stora äventyr! Jag tänker att jag ska ta skotern istället för bilen för att hälsa på Katta i Särna i vinter. Dessutom vill jag packa med mina topptursskidor och kombinera skoteråkningen med riktigt bra skidåkning.