Den här tiden på året lägger Dalarnas egen stjärnorienterare Tove Alexandersson karta och kompass på hyllan. I stället riktar hon allt fokus på en relativt okänd vintersport som börjar få allt fler utövare. Vi träffade Tove mitt i uppladdningen inför tävlingssäsongen. Vad är egentligen skidalpinism och hur ser hennes optimala dalavinter ut?
Hej Tove! För ett par år sedan började du med skidalpinism. Vad är det?
– Skidalpinism är säkert obekant för många, men det är en idrottsgren som är väldigt stor nere i Alperna. Den blir också en ny tävlingsgren vid de olympiska vinterspelen i Milano år 2026. Skidalpinism innebär att man deltar i lopp där man med lätta utförsåkningsskidor tar sig uppför olika backar med stighudar under skidorna, för att sedan ge sig av utför utan stighudar. Jag tränar mest i Alperna eftersom det inte finns så mycket högalpin terräng i Sverige. I Dalarna brukar jag träna på Bjursås Berg & Sjö, där är jag alltid välkommen. Att man får gå i pisterna är liksom en förutsättning för att kunna utöva skidalpinism när mängden natursnö är begränsad.
Du är redan världsmästare i skidalpinism. Dessutom även i orientering, skidorientering och skyrunning. Du har mottagit Jerringpriset och Svenska Dagbladets Bragdguld och hela två gånger utsetts till Årets kvinnliga idrottare på Idrottsgalan. Vad tänker du om alla dina framgångar?
– Jag vet inte, mitt liv handlar så mycket om att ladda om och fokusera framåt. Jag fastnar sällan i sådant som redan hänt. Men jag är tacksam för min uppväxt i Dalarna. Idrott är mitt huvudintresse och det här är en otroligt bra region för idrottare, här satsar man verkligen mycket på ungdomsverksamheter och elitidrott.
Hur hinner du med alla satsningar?
– Jag tycker ju väldigt mycket om att träna. Och grunden är ganska lika, man måste ha en väldigt stor fysisk kapacitet. Eftersom det blir många träningspass och resor kan jag inte hålla på med flera grenar samtidigt, utan får ta en sak i taget. Därför kommer jag inte att satsa så hårt på skidorientering den här säsongen. Orienteringen är alltid nummer ett! Men vintertid är skidalpinism en bra träningsform och jag tycker att den lägger en bra grund till orienteringen.
Var i Dalarna tränar du helst på i vinter?
– För mig är Gyllbergen utanför Borlänge en klar favorit. Dels för att jag är uppvuxen i Borlänge, dels för att där finns en härlig vildmarkskänsla med långa och fina spår. I Gyllbergen är det oftast snösäkert och har jag tur får jag syn på några vilda djur under skidturen. Tidig snö finns även i Orsa Grönklitt och på Lugnet i Falun, så där inleder jag gärna vintersäsongen. Min familj har en stuga i Sälen och där tycker jag också att det är fint att träna.
Vinter i Dalarna, vad innebär den för dig?
– Det är något som jag alltid ser fram emot. Och så klart vill jag att det ska falla så mycket snö som möjligt. En fin dalavinter för mig är lika med längdskidåkning i klassisk stil i spår som slingrar sig genom det vackra landskapet. När jag inte tränar älskar jag att komma ut i naturen och ta det lite lugnare på skidorna. Då njuter jag bara av det sköna vädret, sällskapet och den medhavda matsäcken. Något som jag också tycker är otroligt fint är att åka på skaren på fjället under vårvintern, liksom utförsåkning i pudersnö. Kontrasten mellan skaråkning och puderåkning är verkligen härlig!
Text: Åsa Pellas
