Alla människor ska kunna vistas i naturen, oavsett om du har en funktionsnedsättning. "Allt är möjligt tills motsatsen bevisas" säger Anders Andrae om sitt projekt längs Vasaloppsspåret, med fokus på upplevelser och tillgänglighet. Han drömmer om att i framtiden etablera en ”Funkisvasa” mellan Sälen och Mora.
Anders Andrae är naturmänniskan som redan i unga år i Värmland upptäckte storheten i det vilda, vackra och ”stundtals omöjliga”. Sedan har det bara fortsatt. I dag lever han sitt liv i Stockholm och försörjer sig som tillgänglighetskonsult och egen företagare.
– Inriktningen är inventering av naturområden och guidning för människor med olika funktionsnedsättningar. Det finns mycket att göra på området, men jag blir glad varje gång när det sker utveckling på olika håll i Sverige.
Fascinerad av fjällvärlden
Dalarna tillhör Anders favoritlandskap, för sin böljande och varierade natur. Inte minst har fjällvärlden kommit att fascinera honom.
– Jag campade i Särna en gång och kunde se Städjan med sin speciella form därifrån. Då sa jag till mig själv: dit upp ska jag ta mig någon gång med rullstol. Vid det första försöket tog jag mig 500 meter, sen tog det stopp när jag nådde en bergvägg. På det andra försöket provade jag en alternativ väg via Nipstugan. Det gick inte den gången heller. Men någon dag ska jag upp, det bara är så.
Det är något med dalajällens miljöer som tilltalar honom.
– Jag gillar Fulufjället också, där har jag varit flera gånger. Det finns en slinga som man kan ta sig fram på och det är väldigt fint. För mig är Dalarna ett sätt att komma närmare mig själv med alla vyer och skogar. Jag känner att jag varvar ner och mår bra, blir ett med naturen och den underbara tystnaden. Och det fungerar ju så, att sitter man i rullstol är det en extra kick att komma ut i skog och natur. Man kan lära sig mycket om sig själv.
Naturen borde verkligen vara allas rätt och en arena för bra upplevelser, menar Anders. Fast om så ska ske behöver tillgängligheten utvecklas.
– Alldeles för många människor med funktionsnedsättningar har aldrig varit i en skog, för de tror inte att de kan ta sig fram. Dessutom finns begränsningar i färdtjänsten som fungerar väldigt olika beroende på var man bor i Sverige. Det blir inte så inkluderande som vi vill.
Vasaloppsleden på en vecka
Under en julivecka förra sommaren fick Anders stifta bekantskap med Vasaloppsleden, den klassiska sträckan mellan Sälen och Mora.
– Det är ju en av världens mest kända leder som jag följt via tv på vintern många gånger och jag har alltid undrat hur det varit där. Ifjol var det ”Friluftslivets år” och genom projektet ”Den långa vandringen” ville jag uppmärksamma det här området för personer med funktionsnedsättningar. Alltså främja budskapet att det är fullt möjligt att ägna sig åt friluftsliv ”mot alla odds”. Projektet syftar också till att sätta fokus på tillgänglighetsfrågor när det gäller friluftsliv i allmänhet och vandring i natur i synnerhet.
De nio milen delades upp i sju etapper med en sträcka om 10–15 kilometer per dag. Deltagarna sov i tält efter varje delsträcka och med i följet fanns en egen kock som stod för maten.
– Vi var fyra personer som gjorde alla etapperna. Två i permobil, en i manuell rullstol och en av deltagarna var syn- och hörselskadad. Vi startade vid klockan 10 varje dag och höll på till 17–18. Vi följde Cykelvasaleden, det är en ganska tuff led att ta sig fram på med terränggående permobil, men det går tack vare breddningarna som gjorts på stigar och alla spångar.
Drömmer om en Funkisvasa
Resan i fäders spår blev omvälvande och omväxlande.
– Det var en häftig känsla att ta sig fram över myrarna, längs en spång som kunde vara fyra meter bred. Det var fantastiskt. Vissa sträckor var lättare än andra, som den första till Smågan. Men det gällde att ta sig upp de första tre kilometrarna, det var bara uppför där. Tufft var det också i Lundbäcksbackarna och i andra partier med kupering. Underlaget var väldigt varierande, och ibland blev det svårt när det var mycket löst grus. Men jag har ju mitt mantra, att allt går till motsatsen bevisas och det kommer man väldigt långt på.
Vilken var då den vackraste sträckan?
– Från Läde in till målet i Mora. Jag gillade terrängen och underlaget.
Erfarenheterna från äventyret i fäders spår har gett blodad tand.
– Nu växlar vi upp till 2022, då siktet är inställt på 15–20 deltagare under en vecka i början av augusti. Mitt mål är att det här ska bli ett återkommande arrangemang. Och jag drömmer om att människor med funktionsnedsättningar ska få sitt eget lopp, en ”Funkisvasa”, tillsammans med Vasaloppet. Det vore en fantastisk framgång och ett stort erkännande.
Anders favoriter och tips
- Fulufjället
Där finns Naturum Fulufjället som är anpassat och en bred fin stig som går runt området. - Idre
I trakterna av Idre finns området runt Nipstugan och även Burusjön som ligger på väg upp till Nipstugan. Dessutom finns Gränjåstjärnen, en liten tjärn norr om Idre. Där finns en grillplats och en spång som man kan ta sig fram på. - Grövelsjön
Det finns en bred och fin stig som går utmed västra sidan av Grövelsjön och fortsätter in i Norge. Den kan man rulla på en bit. - Särna
Grusvägarna som går genom skogarna norr om Särna. Jag var ute och campade och rullade då från Särna upp till Flovallen och utmed Fjätan tillbaka ner till Särna. En av de finaste vandringar som jag gjort. - Vasaloppsleden
Cykelvasaleden är en otroligt fin led där man kan välja en passande sträcka. - Siljan runt
Om man inte vill vara så fysisk utan bara njuta av det fantastiska landskapet är en biltur runt Siljan ett tips, med ett stopp i till exempel Tällberg och ute på Sollerön.
